Beskrivning
Under sammanträdet lämnades följande fullmäktigemotioner:
1. Ulla Kaukolas fullmäktigemotion ”Rätt för en patient som stått i kö att få en mottagningstid inom vården den följande dagen”. Fullmäktigemotionen har undertecknats av 26 välfärdsområdesledamöter. Fullmäktigemotionen hade följande lydelse:
”Om och när en patient inte via någon kanal har fått en mottagningstid på sin hälsostation, är hens enda möjlighet att köa på plats. Vid stängningsdags meddelar en väktare eller sjukskötare på hälsostationen att hälsostationen stänger. Brådskande patienter får vård (oftast är läkaren inte längre på plats), men de s.k. icke-brådskande patienterna inte, utan de måste komma tillbaka dagen efter för att köa på nytt. (Hela begreppet ”icke-brådskande patient” är mycket märkligt – varför skulle någon köa utan anledning?)
Jag motionerar att det för varje sådan patient som kommit för att köa men som inte hinner få vård före stängningsdags ska bokas en tid för nästa dag. Förutsättningen är att patientens besvär är sådana att det går att vänta till dagen efter. Brådskande patienter måste alltid ges vård.”
2. Ulla Kaukolas fullmäktigemotion ”Fullmäktigemotion för förbättring av samarbetet och informationsförmedlingen mellan den specialiserade sjukvården (HUS) och primärvården (VAKE)”. Fullmäktigemotionen har undertecknats av 31 välfärdsområdesledamöter. Fullmäktigemotionen hade följande lydelse:
”När en patient återvänder hem efter en kirurgisk operation som gjorts i den specialiserade sjukvården (vanligtvis HUS) flyttas hen vanligtvis till primärvården (VAKE) – och sin egen hälsostation – för fortsatt vård. I detta övergångsskede verkar det dock finnas problem och patienten får klara sig på egen hand eller lämnas att klara sig på egen hand mellan två organisationer, i en situation där hen återhämtar sig från en möjligtvis svår operation.
Primärvården (VAKE) menar att den specialiserade sjukvården (HUS) avger tomma löften och påstår att HUS inte anvisar patienten att omgående kontakta sin hälsostation för att komma överens om den fortsatta vården. Den specialiserade sjukvården (HUS) i sin tur anvisar patienten att redan under tiden på sjukhuset kontakta sin hälsostation för att komma överens om och boka tider för den fortsatta vården. Problemet är att det inte finns några bokningsbara tider för den fortsatta vården.
Något i samarbetet och informationsförmedlingen mellan HUS och VAKE stämmer inte, vilket drabbar patienten som får klara sig på egen hand. Alla patienter har inte kunnandet eller orken att stå på sig.
Jag föreslår
- att Vanda och Kervo välfärdsområde samt HUS går tillsammans igenom fördelningen av ansvaret för en patient när patienten flyttas från HUS till VAKE, så att de ifrågavarande organisationerna och patienten har samma uppfattning om vilken instans som har hand om patienten,
- att VAKE meddelar hur det ser till att varje patient som återhämtar sig från en kirurgisk operation kan lita på att det finns bokningsbara tider för den fortsatta vården vid hälsostationerna – även inför högtider och under semestertider,
- att VAKE och HUS utreder hur Apotti, som används av båda organisationerna, och den tillhörande klientportalen Maisa kan användas effektivare för tidsbokningar när patienten flyttas från HUS till fortsatt vård vid den egna hälsostationen (bl.a. färdiga tidsbokningar för ingrepp, vars tidpunkt är känd i förväg).
3. Eve Rämös och Ida Tamminen fullmäktigemotion ”Motion om utveckling av tjänsterna för bostadslösa med beaktande av klientens delaktighet”. Fullmäktigemotionen har undertecknats av 31 välfärdsområdesledamöter. Fullmäktigemotionen hade följande lydelse:
”Vanda och Kervo välfärdsområde har under en kort tid gjort ett flertal förändringar till tjänsterna för bostadslösa. Illusia, som låg i Björkby i Vanda, lades ned. Illusia besöktes dagligen av 100–160 klienter. Vardagsrummet med 20 platser som inrättades i dess ställe har inte varit en tjänst som skulle kunna ersätta det välfungerande konceptet, och det är inte en plats dit de bostadslösa hittar. Nu håller VAKE på att lägga ner tjänsterna vid skyddshärbärget som ligger i Kervo och som har varit populära bland klienterna. Det är ytterst viktigt att de invånare som ingår i denna klientgrupp hittar de tjänster som erbjuds dem och kan ta sig till tjänsterna. Nu är farhågan att detta inte går för en klient som redan från början är vid dålig vigör och har dåliga skor.
”Förebyggande av bostadslöshet är ett sätt att minska risken för fattigdom och marginalisering. Vanda och Kervo välfärdsområde har satsat på tjänster för bostadslösa och på boendeenheter som fungerar enligt principen bostad först.” I praktiken, på det konkreta planet, infrias knappast detta löfte.
I samtal med bostadslösa får VAKEs tjänster kritik: stora sovsalar, madrasser på golvet, bryskt bemötande och orolig miljö. Man har inte försökt utveckla tjänsterna så att de tillgodoser klienternas behov och inte lyssnat på klienterna. Effektivitet har varit ett viktigare kriterium i ordnandet av tjänsterna.
Vid diskussioner om tjänsterna för bostadslösa har de varken hörts eller blivit tillfrågade.
Vi föreslår därför att Vanda och Kervo välfärdsområde ska öka delaktigheten för de bostadslösa
- genom att låta utföra en enkätundersökning om de nuvarande tjänsterna och utvecklingsområden i dessa samt
- om de bostadslösas önskemål kring hurdana tjänster de skulle vilja ha.
- Sektorn ska fundera på konkreta åtgärder för att öka delaktigheten."
4. Laura Tulikorpis fullmäktigemotion ”Fullmäktigemotion till välfärdsområdesfullmäktige om förebyggande av narkotikarelaterade dödsfall med hjälp av THL:s åtgärdsprogram”. Fullmäktigemotionen har undertecknats av 26 välfärdsområdesledamöter. Fullmäktigemotionen hade följande lydelse:
”Antalet narkotikarelaterade dödsfall har ökat kraftigt i Finland, vilket experter har kallat för ett nationellt nödläge. År 2023 dog 310 personer till följd av droganvändning, när den motsvarande siffran året innan var 250. Detta är en ökning på en fjärdedel. De narkotikarelaterade dödsfallen bland person under 25 år näst intill fördubblades på ett år, även om Finland redan tidigare toppade statistiken om unga personers narkotikarelaterade dödsfall i Europa. Sammanlagt har Finland nu klart fler narkotikarelaterade dödsfall än dödsfall i trafiken årligen.
De flesta narkotikarelaterade dödsfallen är oavsiktliga förgiftningar som kan förhindras, där en person omkommer till följd av samtidig användning av läkemedelsopioider, alkohol och lugnande läkemedel. Det finns bevisligen effektiva metoder för förebyggande av narkotikarelaterade dödsfall, vars tillgänglighet bör fortsättningsvis ökas och stärkas. THL har tagit fram åtgärdsprogrammet Finlands modell för förebyggande av narkotikadödsfall, som föreslår tolv teman och metoder för minskning av narkotikarelaterade dödsfall:
- Opioidsubstitutionsbehandling är en av de viktigaste, mest undersökta och effektivaste metoderna för behandling av opioidberoende. Det viktigaste målet för förebyggande av narkotikarelaterade dödsfall bör vara förbättrande av tillgången till opioidsubstitutionsbehandling och snabb tillgång till vård, eftersom de flesta dödsfallen sker utanför vården. Även för andra drogberoendesjukdomar bör det tillhandahållas både medicinska och icke-medicinska behandlingsformer i enlighet med patientens individuella behov.
- Hälsorådgivning för personer som använder droger. Tillgången till hälsorådgivningstjänster bör göras så enkel som möjligt överallt i Finland. Tjänsterna bör vara heltäckande och flexibelt tillgängliga med beaktande av antalet personer som använder droger och behoven i olika områden.
- Brukarrum (central för förebyggande av narkotikaskador). För ett försök med övervakade brukarrum bör det stiftas en speciallag som möjliggör ett försök med övervakade brukarrum. Ett försök med övervakade brukarrum skulle ge viktig information om vilken effekt tjänsten har på narkotikarelaterade dödsfall och de olägenheter som öppen användning av droger orsakar.
- Naloxonprogram och tillhörande utbildning i första hjälpen. Tillgången till Naloxon i Finland borde vara bättre och i samband med att man förbättrar tillgängligheten bör man utbilda både yrkespersoner och droganvändare i att känna igen tecken på en överdos och i att ge första hjälpen vid en överdos. Det vore bra att testa Naloxonprogrammet i synnerhet i områden där missbruk av opioider är utbrett.
- Sänkning av tröskeln för att larma hjälp. Tilliten mellan droganvändare och myndigheter bör förstärkas ytterligare för att kunna sänka tröskeln för att larma hjälp.
- Informationsutbytet. I Finland finns ett behov av att förbättra och påskynda informationsförmedlingen mellan olika myndigheter, regioner och kommunala serviceleverantörer samt personer som använder droger. I Finland borde det upprättas en kanal för snabb informationsförmedling.
- Kampanjer. Kampanjer bör riktas till olika målgrupper, vilka är personer med drogmissbruk, unga personer under 25 år samt personer som använder droger sporadiskt och personer som experimenterar med droger, beslutsfattare och yrkespersoner samt den stora allmänheten.
- Samarbete med polisen. Samarbetet mellan polisen, kommunerna, välfärdsområdena och de tredje sektorn bör ytterligare fördjupas och göras mångsidigare. Vårdhänvisningen och tillgången till hjälp för rusmedelsbrukare måste stödas och främjas.
- Minskning av stigmat. Man måste fortsätta ett aktivt arbete för att minska felaktiga och negativa föreställningar om rusmedelsproblem, personer som använder rusmedel och missbrukartjänster. Det är viktigt att minska de negativa attityderna gentemot och fördomarna om personer som använder rusmedel, såväl inom social- och hälsovården som i samhället i stort.
- Bärbar teknologi. I Finland finns ett behov av att inleda arbetet för att utveckla och bedriva forskning om en prototyp av en bärbar anordning för förebyggande av överdoser. Nya tekniska innovationer kan öppna betydande möjligheter för förebyggandet av narkotikarelaterade dödsfall i Finland.
- Analyseringstjänster för droger. Med hjälp av en analyseringstjänst för droger kan man få kompletterande, detaljerad och aktuell information om de droger som finns på marknaden som stöd för andra uppföljningsmetoder.
- Avkriminalisering av narkotikabruk. Att ta bort straffbarheten kan minska tröskeln för att larma hjälp, då detta medför att personer som är på plats i situationen slipper straffrättsliga påföljder. Det skulle dessutom bli lättare att testa och börja använda flera nya tjänster och metoder, såsom brukarrum och en analyseringstjänst för droger.
Expertgruppen för förebyggande av narkotikarelaterade dödsfall (HEAR) har valt förebyggandet av narkotikarelaterade dödsfall bland unga samt främjandet av delaktigheten för personer som använder droger och tillfrisknar från användningen som ett viktigt tyngdpunktsområde. Att involvera personer som använder droger i samtal och lösningar som handlar om deras välbefinnande är speciellt viktigt för att få ner antalet narkotikarelaterade dödsfall.
En del av åtgärdsförslagen kräver ändringar till lagstiftningen, vilket välfärdsområdet inte direkt kan påverka, men vi kan främja en stor del av åtgärderna.
Vi undertecknade föreslår att Vanda och Kervo välfärdsområde tar fram en utredning av hur åtgärderna för förebyggande av narkotikarelaterade dödsfall förverkligas just nu i välfärdsområdet. Välfärdsområdet bör baserat på utredningen göra de förändringar som behövs för att främja de punkter som för närvarande inte förverkligas.”
5. Tia Seppänens fullmäktigemotion ”Utveckling av klimakterierådgivningen och -stödet i Vanda och Kervo välfärdsområde”. Fullmäktigemotionen har undertecknats av 21 välfärdsområdesledamöter. Fullmäktigemotionen hade följande lydelse:
”Klimakteriet är en viktig fas i livet som nästan halva befolkningen berörs av förr eller senare i livet. Förändringarna i den hormonella balansen kan orsaka många slags fysiska och psykiska symtom, såsom sömnlöshet, värmevallningar, ledvärk, humörsvängningar och kognitiva utmaningar. Symtomen kan vara från ett par år till över tio år och avsevärt påverka arbetsförmågan och livskvaliteten.
Enligt undersökningar upplever ungefär 75 procent av kvinnorna någon form av klimakteriesymtom och hos 20–25 procent orsakar klimakteriet kraftiga besvär. En studie som gjorts av Faculty of Occupational Medicine visar att en fjärdedel av kvinnorna i övergångsåldern har övervägt att lämna sitt jobb på grund av symtomen. Enligt en svensk studie upplever kvinnor som har ett stressfullt arbete kraftigare klimakteriesymtom (Ekström et al. 2005). Eftersom kvinnor över 40 bildar en betydande del av arbetskraften är det även med tanke på arbetslivet och en hållbar ekonomi i regionen viktigt att klimakteriesymtomen beaktas.
Klimakterierådgivningen i den finländska hälso- och sjukvården är bristfällig, och kvinnor hänvisas inte systematiskt till tjänster där de kan få information om och stöd för sina symtom. Exempelvis i Sverige tillhandahåller vårdcentralerna klimakterierådgivning som ges av utbildade experter, såsom barnmorskor och gynekologer. Också i Storbritannien har det i och med beaktandet av klimakteriet i arbetslivet tagits fram praktiska tillvägagångssätt, med hjälp av vilka man skapar en mer öppen samtalskultur på arbetsplatser och erbjuder praktiska lösningar för de utmaningar som klimakteriet medför.
Att i tillräcklig omfattning ta hänsyn till klimakteriet både i arbetslivet och inom hälso- och sjukvården är en viktig jämställdhetsfråga.
I Vanda och Kervo välfärdsområde borde man därför inleda en utredning och baserat på den ta fram verksamhetsmodeller, med vilka man till exempel
- tillhandahåller mer omfattande klimakterierådgivning inom hälsovårdstjänsterna, till exempel vid hälsovårdscentraler och specialenheter för kvinnosjukdomar,
- utbildar yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården i att identifiera och behandla klimakteriesymtom effektivt och holistiskt,
- ökar (eventuellt i samarbete med medlemskommunerna) medvetenheten om klimakteriet och dess effekter i arbetslivet, så att arbetsgivare och arbetsplatser kan bättre stötta medarbetare i övergångsåldern
- utnyttjar digitala tjänster, såsom webbplatser och rådgivning på distans, för att göra informationen och stödet lättillgängliga.
Vi undertecknade kräver att
- Vanda och Kervo välfärdsområde utreder vad som är det bästa sättet att genomföra klimakterierådgivningen och -stödet i området.
- Vanda och Kervo välfärdsområde utvecklar och stärker klimakterierådgivningen som en del av tjänsterna i området.”
6. Marjo Vackers fullmäktigemotion ”Plan för förebyggande rusmedelsarbete”. Fullmäktigemotionen har undertecknats av 31 välfärdsområdesledamöter. Fullmäktigemotionen hade följande lydelse:
”Vanda och Kervo välfärdsområde har utarbetat Vanda och Kervo välfärdsområdes regionala välfärdsberättelse och -plan för åren 2023–2025. Planen för det förebyggande rusmedelsarbetet har dock förblivit tunn. När välfärdsområdet inledde sin verksamhet övergick största delen av ansvaret för det förebyggande rusmedelsarbetet från kommunerna till välfärdsområdet. Informationen som fåtts kring vad som åligger vem, välfärdsområdet eller kommunen, och arbetsfördelningen har delvis varit motstridiga.
I välfärdsområdet finns en enhet för förebyggande rusmedelsarbete. Välfärdsområdet stöder kommunerna i det lagstadgade förebyggande rusmedelsarbetet genom att bland annat tillhandahålla utbildning och konsultation om genomförandet av det förebyggande rusmedelsarbetet. Välfärdsområdet medverkar också i olika slags lokala områdesnätverk. Enheten för förebyggande rusmedelsarbete producerar information om nya fenomen som kommunernas yrkespersoner kan utnyttja i sitt arbete.
Lagen om organisering av det förebyggande rusmedelsarbetet har definierats enligt följande, under länken: Förebyggande missbrukarvård – Social- och hälsovårdsministeriet. På riksnivå finns planer för förebyggande rusmedelsarbete även i andra välfärdsområden. En dylik utveckling av det förebyggande rusmedelsarbetet har inga direkta negativa kostnadseffekter, utan snarare innebär det kostnadseffektivitet när vi utvecklar allokeringen av resurser och en starkare organisering av arbetet.
Vi som undertecknat fullmäktigemotionen föreslår att åtminstone när nästa fullmäktige inleder sitt arbete ska Vanda och Kervo välfärdsområde utarbeta en exakt plan för det förebyggande rusmedelsarbetet för följande fullmäktigeperiod tillsammans med Vanda och Kervo städer, för att på ett heltäckande sätt styra organiseringen av det förebyggande rusmedelsarbetet och skapa ett starkare samarbete med olika kontaktytor och intressegrupper.”
7. Ville Karinens fullmäktigemotion ”Veckosluts- och kvällsjour för barn till Vanda och Kervo välfärdsområde”. Fullmäktigemotionen har undertecknats av 18 välfärdsområdesledamöter. Fullmäktigemotionen hade följande lydelse:
”Vi undertecknade ledamöter i Vanda och Kervo välfärdsområdes fullmäktige föreslår att det i området inrättas veckosluts- och kvällsjoursverksamhet för barn, som är lättillgänglig för invånarna i området.
För närvarande tar jourmottagningen i Pejas endast hand om personer över 16 år och patienter som behöver en veckosluts- och kvällsjour för barn hänvisas till Jorvs sjukhus i Esbo eller Barnsjukhuset i Helsingfors. Att resa till dessa jourmottagningar från Vanda och Kervo är orimligt besvärligt och tidskrävande för många familjer.
I synnerhet för sådana familjer bosatta i Vanda eller Kervo som inte har en bil innebär den aktuella situationen en betydande belastning. Att resa med ett sjukt barn är speciellt besvärligt och ett längre avstånd till jourmottagningen orsakar både barnet och vårdnadshavarna extra lidande. Det är viktigt att jourmottagningens placering väljs så att den är lättillgänglig med kollektivtrafiken, exempelvis längs stambanan.
Att inleda veckosluts- och kvällsjourverksamhet för barn i Vanda och Kervo välfärdsområde skulle avsevärt förbättra barnfamiljernas välbefinnande, en smidig vardag och jämlik tillgång till vård i rätt tid. I synnerhet ur perspektivet för Vanda- och Kervobor skulle kortare resor och en god tillgänglighet innebära snabbare vård och mindre oro för en eventuell försämring av barnets hälsotillstånd.
På dessa grunder föreslår vi undertecknade fullmäktigeledamöter i Vanda och Kervo välfärdsområde att Vanda och Kervo välfärdsområde
- utreder förutsättningarna för att starta jourverksamhet för barn och möjliga placeringar av verksamheten i Vanda och Kervo välfärdsområde,
- åtar sig som mål att starta veckosluts- och kvällsjourverksamhet för barn och i Vanda och Kervo välfärdsområde.”
8. Hanna Holmberg-Sotos och Elina Nykyris fullmäktigemotion ”Rättigheterna och ställningen för barn och unga med funktionsnedsättning måste tryggas i välfärdsområdet”. Fullmäktigemotionen har undertecknats av 27 välfärdsområdesledamöter. Fullmäktigemotionen hade följande lydelse:
”I Vanda och Kervo välfärdsområde byggdes sektorerna åtminstone delvis enligt livscykelmodellen. Livscykelmodellens styrka är en organisation som på ett helhetligt sätt kan granska behoven hos människor i olika skeden av livet och de utmaningar för hälsan och välbefinnandet som ingår i olika livsfaser.
Att tjänsterna för personer med funktionsnedsättning är placerade i organisationen som en och samma stora helhet har alltid varit utmanande, eftersom serviceområdets klienter består av människor i alla åldrar. I vårt välfärdsområde är funktionshinderservicen placerad till samma sektor med vuxensocialarbetet.
En klientgrupp som inte har fått tillräcklig uppmärksamhet i samband med uppbyggandet av den nya organisationen är barn och unga med funktionsnedsättning. Detta är en relativt liten klientgrupp som lätt glöms bort i sektorn för vuxensocialarbete och funktionshinderservice, som i övrigt helt arbetar med vuxna.
Barn och unga med funktionsnedsättning och deras familjer behöver särskilt mycket uppmärksamhet, stöd och tjänster. Samtidigt vet vi också att barn och unga med funktionsnedsättning är den till och med mest utsatta klientgruppen av alla. I välfärdsområdet borde man fäst särskild uppmärksamhet vid förverkligandet av deras rättigheter.
Vi vet att barn och unga med funktionsnedsättning behöver socialvårdens stödåtgärder oftare än andra barn och unga. Utmaningen är att ett barn med en funktionsnedsättning och hens familj inte alltid får tillräckligt mycket stöd från funktionshinderservicen. Detta leder till utmattning hos föräldrarna till ett barn eller en ung med funktionsnedsättning. Detta gäller i synnerhet nårståendevårdare. Självständighetsprocessen för barn och unga med funktionsnedsättning bör stödas mer än i dagsläget, till exempel med hjälp av personlig assistans.
Vi fullmäktigeledamöter föreslår att
- välfärdsområdet utreder ställningen för barn och unga med funktionsnedsättning i den nuvarande organisationen,
- samarbetet mellan sektorn för vuxensocialarbete och funktionshinderservice samt sektorn för barn, unga och familjer intensifieras,
- situationen för barn och unga med funktionsnedsättning i fortsättningen ska rapporteras regelbundet till välfärdsområdesfullmäktige och välfärdsområdesstyrelsen och att man i rapporteringen ska använda samma mätare som normalt används för klienterna inom barnskyddet, till exempel antalet klienter per socialarbetare, antalet möten mellan socialarbetaren och barnet samt giltighetstiden för klientplaner och beslut,
- välfärdsområdet fäster uppmärksamhet vid orken hos föräldrarna till barn och unga med funktionsnedsättning och regelbundet utreder detta. Det ska säkerställas att närståendevårdare till barn och unga med funktionsnedsättning verkligen får sina lagstadgade lediga dagar.
- välfärdsområdet intensifierar samarbetet med skolorna och daghemmen i Vanda. Målet måste vara att välbefinnandet hos barn och unga med funktionsnedsättning förbättras.”
9. Tiina Tuomelas fullmäktigemotion ”Fullmäktigemotion för att minska fastighetsriskerna”. Fullmäktigemotionen har undertecknats av 17 välfärdsområdesledamöter. Fullmäktigemotionen hade följande lydelse:
”Välfärdsområdena är i färd att ta över social- och hälsovårdsfastigheter som ägs av städerna. Före överföringen måste skicket på lokalerna kartläggas grundligt och det är motiverat att vid sidan av konditionskartläggningarna också använda en symtomenkät. I fortsättningen måste man även beakta de allt varmare somrarna och i synnerhet diagonalt regn. Inomhusmiljön är en viktig faktor med tanke på att kunna anställa och behålla arbetstagare.
Det är emellertid inte enkelt att identifiera byggnader som orsakar sanitära olägenheter för användarna. Som sanitär olägenhet räknas bland annat otillräcklig ventilation, alltför hög eller låg temperatur, buller samt faktiska fukt- och mögelproblem.
En kort enkät om symtom/inomhusmiljön är ett välfungerande verktyg för identifiering av överraskningar, även sådana som gömmer sig i konstruktionerna. Även byggnadernas hållfasthet med tanke på kommande miljöbelastningar bör granskas.
Vi föreslår att Vanda-Kervo, innan man förbinder sig till långvariga hyresavtal för eller köp av fastigheterna, utreder läget för byggnadernas inomhusmiljö samt hållfasthet med tanke på kommande miljöbelastningar, så att området inte förbinder sig till problembyggnader.”
10. Pia Lohikoskis fullmäktigemotion ”Skyddshärbärget för bostadslösa måste bevaras i Kervo”. Fullmäktigemotionen har undertecknats av 23 välfärdsområdesledamöter. Fullmäktigemotionen hade följande lydelse:
”Vanda och Kervo välfärdsområde får inte koncentrera alla tjänster för bostadslösa till Vanda. Skyddshärbärget för bostadslösa måste bevaras i Kervo.
Nödinkvartering är enligt beslut från biträdande justitieombudsman den hårdaste kärnan i grundlagen och människorättskonventioner. Bostadslösa är den människogrupp som har den svagaste ställningen i det finländska samhället.
Gatan är inget tryggt hem. Skyddshärbärget minskar dödligheten bland bostadslösa och bostadslösas rusmedelsbruk och ger de bostadslösa tillgång till hjälp.
Det måste vara tillräckligt enkelt att ta sig till skyddshärbärget för bostadslösa även om man inte har råd med en tågbiljett eller kraft att ta sig till en annan stad för att få servicen. I synnerhet på vintern måste hjälpen finnas nära så att man kan trygga minimiförutsättningarna för ett människovärdigt liv.
Under den tid som skyddshärbärget var verksamt (2018–2025) har man i Kervo fått bort de flesta människorna från olagliga boenden i skjul, soptak, trapphus och på allmänna platser.
När hjälpen fås i tid minskar antalet fall som hamnar i den specialiserade sjukvården och bostadslösa hänvisas till tjänster som följer principen bostad först och på så sätt mot målet att eliminera bostadslösheten. Detta förverkligas inte utan tjänster som är tillgängliga för de bostadslösa i praktiken.
Vi undertecknade fullmäktigeledamöter föreslår att VAKE tryggar den fortsatta verksamheten vid skyddshärbärget för bostadslösa i Kervo.”