Beskrivning
Ärendets beredare: servisedirektör för vuxensocialarbete och funktionshinderservice Kirsi Leväpelto och jurist Terhi Karaus
Välfärdsområdesstyrelsen har 21.1.2025 § 14 beslutat att godkänna grunderna för beviljande av serviceprodukter inom funktionshinderservicen från och med 1.2.2025. Vanda och Kervo välfärdsområdes registratorskontor har 19.2.2025 mottagit två begäranden om omprövning avseende välfärdsområdesstyrelsens beslut 21.1.2025 § 14 om grunderna för beviljande av serviceprodukter inom funktionshinderservicen från och med 1.2.2025. Begärandena om omprövning finns bifogade.
Enligt 24 § i förvaltningsstadgan för Vanda och Kervo välfärdsområde leder välfärdsområdesstyrelsen välfärdsområdets verksamhet, förvaltning och ekonomi. Till den del befogenheterna inte regleras i lag eller i förvaltningsstadgan eller vidare i delegeringsbeslut, är det välfärdsområdesstyrelsen som innehar befogenheterna. Beslut om grunderna för beviljande av serviceprodukter hör med stöd av ovan nämnda bestämmelse till välfärdsområdesstyrelsens befogenheter.
Grunderna för beviljande av serviceprodukter inom funktionshinderservicen i välfärdsområdet fungerar som en anvisning för anställda som ska bidra till jämlikhet i beviljandet av tjänster. Grunderna för beviljande av serviceprodukter diskuterades inom välfärdsområdet mellan olika sektorer och situationen jämfördes mot andra välfärdsområden. I grunderna för beviljande av serviceprodukter inom funktionshinderservicen beskrivs de tjänster som kan beviljas personer med funktionsnedsättning med stöd av lagen om funktionshinderservice, när det särskilda stödbehovet hos en person med funktionsnedsättning inte kan tillgodoses med hjälp av tjänster inom basservicen. I dokumentet beskrivs alla tjänster som tillhandahålls inom funktionshinderservicen samt grunderna för beviljande av de olika serviceprodukterna.
Det centrala innehållet i begärandena om omprövning
Huvudkraven i begärandena om omprövning (bilagorna 1 och 2) är hävning av välfärdsområdesstyrelsens beslut av 21.2.2025 § 14 och återremittering av beslutet så att välfärdsområdets råd för personer med funktionsnedsättning ges möjlighet till nytt samråd under beredningen. I begärandena om omprövning anförs bland annat följande omständigheter som grund för kraven:
Uppbyggnad och sammanblandning av lagstiftning
Enligt begäran om omprövning (bilaga 2) behandlas i anvisningen tjänster enligt lagen om funktionshinderservice och socialvårdslagen utan att göra en tydlig åtskillnad mellan dessa. Enligt begärandena om omprövning leder detta till att tjänsternas rättsliga karaktär blir otydlig: Tjänsterna enligt lagen om funktionshinderservice är subjektiva rättigheter. Tjänster enligt socialvårdslagen är i huvudsak anslagsbundna och beviljas enligt prövning.
Personlig assistans
Enligt begärandena om omprövning ställs i anvisningen om beviljande av personlig assistans ytterligare villkor som lagen inte förutsätter. I begärandena om omprövning framförs dessutom att anvisningen förutsätter till exempel att verksamheten för vilken assistens beviljas sker mellan klockan 8 och 18 eller att det inte finns assistansbehov i serviceboende med heldygnsomsorg. I begärandena om omprövning anförs att klienten tvingas att använda arbetsgivarmodellen på semesterresor utan samtycke. Dessutom framförs att beslut som fattats enligt lagen om funktionshinderservice principiellt ska fattas så att beslutet är i kraft tills vidare, om inte personens eget intresse, individuella situation eller servicens karaktär kräver att beslutet är i kraft för viss tid. I lagen om funktionshinderservice definieras kriterier för när ett beslut som är i kraft för viss tid är möjligt. Enligt begärandena om omprövning kan välfärdsområdet inte heller sätta användningen av OIMA-systemet som villkor för beviljandet av arbetsgivarmodellen. Dessutom anförs att ordet ”assisterad” ska ersättas med ett mer neutralt uttryck.
Sättet att ordna tjänster
Enligt begärandena om omprövning erbjuds servicesedeln eller arbetsgivarmodellen som det primära sättet att ordna tjänsterna, trots att klienten har rätt att vägra ta emot servicesedlar. Det framförs också att klientens samtycke alltid krävs för arbetsgivarmodellen och att klienten inte kan förpliktas till den.
Minderåriga och arbetsgivarmodellen
I begäran om omprövning (bilaga 2) framförs att anvisningen felaktigt hävdar att det inte är möjligt att ordna en tjänst för en minderårig med hjälp av arbetsgivarmodellen. Enligt lagen får vårdnadshavaren vara arbetsgivare för en minderårigs räkning.
Stöd för boendet och närståendevård
I begäran om omprövning (bilaga 2) framförs att det inom stöd för boendet krävs ett beslut om stöd för närståendevård för att bevilja tjänsten, vilket inskränker den subjektiva rätten att få tjänsten med stöd av lagen om funktionshinderservice.
Träning och stöd för kommunikationen
I begäran om omprövning (bilaga 2) framförs att anvisningen inte tar upp alla former av träning enligt lagen om funktionshinderservice. Rubriken för undervisning i kommunikation måste ändras så att den överensstämmer med lagen om funktionshinderservice. Stödet för rörlighet enligt lagen om funktionshinderservice bör åtskiljas tydligt till sin egen helhet.
Särskilt stöd för delaktigheten
I begäran om omprövning (bilaga 2) framförs att anvisningen kan leda till en uppfattning om att särskilt stöd för delaktigheten skulle ersätta personlig assistans. I begärandena om omprövning anförs att det till anvisningen ska läggas till ett skriftligt omnämnande om att från och med 1.1.2027 har personen rätt att få sammanlagt minst 30 timmar stöd per månad.
Stöd för rörligheten
I begäran om omprövning (bilaga 2) framförs att antalet resor enligt socialvårdslagen och stöd för rörligheten enligt lagen om funktionshinderservice (t.ex. den närmaste tjänstetillhandahållande kommunen och skäligt uppehåll) behandlas felaktigt i tillämpningsanvisningen. Definitionen av närmaste tjänstetillhandahållande kommun måste preciseras så att den bättre motsvarar bestämmelserna i lagen om funktionshinderservice.
Expertutlåtanden
I begäran om omprövning (bilaga 2) framförs att anvisningen förpliktar klienterna att i onödan förete nya läkarutlåtanden, även om de giltiga handlingarna ofta skulle vara tillräckliga.
Behandling av begärandena om omprövning
De brister som framförs i begärandena om omprövning riktar sig tydligt till enskilda punkter och enstaka formuleringar i anvisningen, inte hela dokumentets uppbyggnad eller grundläggande riktlinjer. Tillämpningsanvisningens allmänna mål, uppbyggnad och utgångspunkter är lagliga och ändamålsenliga.
Enligt 1 § 1 mom. i lagen om funktionshinderservice är syftet med lagen att uppnå likabehandling, delaktighet och deltagande i samhället för personer med funktionsnedsättning samt att förebygga och undanröja hinder för uppnåendet av dessa syften. Enligt 2 § i lagen om funktionshinderservice tillämpas lagen på ordnandet av särskild service för sådana personer med funktionsnedsättning som på grund av en långvarig fysisk, kognitiv, psykisk, social eller sensorisk begränsning i funktionsförmågan som orsakas av en funktionsnedsättning eller sjukdom nödvändigt behöver hjälp eller stöd för sin normala livsföring.
Service ordnas med stöd av lagen om funktionshinderservice endast om de tjänster som avses i någon annan lag inte är lämpliga och tillräckliga med hänsyn till personens individuella servicebehov och intresse. Bestämmelser om klientens intresse finns i 4 och 5 § i socialvårdslagen. Enligt 5 § 1 mom. i lagen om funktionshinderservice ska beslut om service för en person med funktionsnedsättning enligt denna lag fattas så att beslutet är i kraft tills vidare, om inte personens eget intresse, individuella situation eller servicens karaktär kräver att beslutet är i kraft för viss tid. Enligt 2 mom. i samma paragraf ska servicen tillhandahållas så att den till innehåll, kvalitet och omfattning samt i fråga om sättet att producera servicen tillgodoser de individuella behoven hos personen med funktionsnedsättning och så att den är förenlig med personens intressen.
Personlig assistans
Enligt 9 § 1 mom. i lagen om funktionshinderservice har en person med funktionsnedsättning rätt att få personlig assistans om han eller hon behöver en annan persons hjälp bland annat i de dagliga sysslorna. Enligt 9 § 5 mom. i samma lag har personer med funktionsnedsättning rätt att få personlig assistans i de dagliga sysslorna, i arbetet och i studierna i den utsträckning personen nödvändigt behöver det. I lagen om funktionshinderservice finns inga bestämmelser om antalet timmar som personlig assistans kan tillhandahållas. Vad gäller visstidskriteriet och timgränserna för personlig assistans beaktas definitionerna enligt lagen om funktionshinderservice. I stället för exakta timgränser beaktas karaktären hos personlig assistans bättre, med hänsyn till en funktionshindrad persons individuella och nödvändiga behov av assistans. Vid den nya beredningen av tillämpningsanvisningen ska man beakta sådana definitioner som på grund av den valda formuleringen ställer strängare kriterier än en förutsättning som föreskrivs i lagen. Således måste man från tillämpningsanvisningen stryka sådana definitioner som avgränsar ordnandet av en tjänst från de kriterier för att få tjänsten som föreskrivs i lagen. Ändring av ordet ”assisterad”, vilket anförs i begäran om omprövning, är inte nödvändigt, eftersom det inte anges några godtagbara skäl för att göra det. Ordet assisterad är väletablerat i sammanhanget och används i stor utsträckning av dem som tillämpar lagen.
Sättet att ordna tjänster
I 10 § lagen om funktionshinderservice finns bestämmelser om tillhandahållande av personlig assistans och 11 § om arbetsgivarmodellen inom personlig assistans. Personlig assistans kan till exempel tillhandahållas med en servicesedel. Enligt 6 § 1 mom. i lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården har klienten rätt att vägra ta emot servicesedlar. Då ska tjänsten ordnas på annat sätt. I 11 § i lagen om funktionshinderservice finns bestämmelser om arbetsgivarmodellen inom personlig assistans. Enligt 2 mom. i samma paragraf är en förutsättning för att arbetsgivarmodellen ska kunna användas att personen med funktionsnedsättning ger sitt samtycke till att vara arbetsgivare, vilket antecknas i klientplanen. Klienten kan inte tvingas att vara arbetsgivare, med andra ord har hen rätt att vägra detta.
Enligt 11 § 2 mom. i lagen om funktionshinderservice är en förutsättning för att arbetsgivarmodellen ska kunna användas att personen med funktionsnedsättning har förmåga att svara för sina skyldigheter som arbetsgivare. Enligt 5 mom. i samma paragraf ska välfärdsområdet ge individuell rådgivning och individuellt stöd i praktiska frågor som gäller arbetsgivarmodellen. Välfärdsområdet behöver alltså inte organisera löneadministrationen. Välfärdsområdet kan dock fungera som teknisk assistent genom att ta hand om löneutbetalningen och därmed sammanhängande uppgifter som en så kallad betalningsassistent på uppdrag av en person med funktionsnedsättning.
Minderåriga och arbetsgivarmodellen
Enligt 11 § 2 mom. i lagen om funktionshinderservice kan utöver intressebevakaren för en person med funktionsnedsättning också ett minderårigt barns vårdnadshavare vara arbetsgivare för en personlig assistent under samma förutsättningar som personen med funktionsnedsättning. I grunderna för beviljandet av tjänsterna måste hänsyn tas till den minderåriges rätt att få personlig assistans med hjälp av arbetsgivarmodellen på det sätt som föreskrivs i lagen.
Stöd för boendet och närståendevård
Enligt 18 § i lagen om funktionshinderservice har en person med funktionsnedsättning rätt att få stöd för boendet om han eller hon behöver hjälp och stöd för att kunna sköta sina dagliga sysslor. Enligt 18 § 5 mom. i samma lag ska, när beslut fattas om innehållet i det behövliga stödet för boendet, mängden stöd och sättet att tillhandahålla stödet, det behov av individuellt stöd som antecknats i klientplanen, personens egna önskemål samt den betydelse stödet för boendet har för att personen med funktionsnedsättning ska kunna leva ett självständigt liv beaktas. Lagen kräver inte att en person med funktionsnedsättning har ett giltigt beslut om stöd för närståendevård. Helheten av stödet för boende kan omfatta stöd för närståendevård. I 19 § lagen om funktionshinderservice föreskrivs om stöd för boendet för barn.
Träning och stöd för kommunikationen
Enligt 7 § 3 mom. i lagen om funktionshinderservice är träning en målinriktad service som ges för viss tid som enligt 2 punkten innefattar undervisning i teckenspråk eller handledning i användningen av kommunikationsmetoder som stöder eller ersätter talet. I rubrikerna för grunderna för beviljande av tjänsterna måste det preciseras att listan inte är uttömmande och omfattar individuell prövning.
Särskilt stöd för delaktigheten
Enligt 12 § i lagen om funktionshinderservice har en person med funktionsnedsättning rätt att få sammanlagt minst 30 timmar särskilt stöd för delaktigheten per månad, om han eller hon inte ansöker om ett lägre timantal. Från och med år 2027 har en person med funktionsnedsättning rätt att få sammanlagt minst 30 timmar särskilt stöd för delaktigheten per månad, om han eller hon inte ansöker om ett lägre timantal. Det föreslås att kravet att ändra definitionen av särskilt stöd för delaktigheten inte ska godkännas, eftersom det i tillämpningsanvisningen inte anges att särskilt stöd för delaktigheten alltid bör beviljas i stället för personlig assistans.
Stöd för rörligheten
30 § i lagen om funktionshinderservice innehåller bestämmelser om mängden stöd för rörligheten. Enligt lagen har personen rätt att under resan göra ett skäligt uppehåll eller ta en skälig omväg för att uträtta ärenden. 9 § i förvaltningslagen föreskriver om krav på gott språkbruk. Myndigheterna ska använda ett sakligt, klart och begripligt språk. För tydlighetens skull bör tillämpningsanvisningen begränsas till tjänsterna enligt lagen om funktionshinderservice, med andra ord ska man i tillämpningsanvisningen inte beskriva kriterierna för att få tjänster enligt med socialvårdslagen, till exempel avsnittet om stöd för rörligheten. I stödet för rörligheten bör man i enlighet med lagen om funktionshinderservice beakta att det inte kan anges en absolut tidsgräns för ett kort uppehåll under en enkelresa och att definitionen av närmaste tjänstetillhandahållande kommun preciseras så att den bättre tar hänsyn till den funktionshindrades individuella situation. Dessutom behöver man från anvisningen stryka en enskild sjukdoms/diagnos påverkningar som ett kriterium för att få tjänsten, med beaktande av personens individuella servicebehov enligt 2 § lagen om funktionshinderservice. I anvisningen måste också ordet ”lämpliga” i enlighet med 2 § i lagen om funktionshinderservice läggas till, eftersom tillämpningen av lagen kräver bedömning av både lämplighets- och tillräcklighetskriteriet. Det ska också preciseras att stödet för rörligheten enligt lagen om funktionshinderservice är en subjektiv rättighet. För en person med funktionsnedsättning kan tjänster som stöder rörligheten ordnas som primär tjänst i form av en tjänst enligt socialvårdslagen. När det gäller tjänster enligt socialvårdslagen kan mängden stöd för rörligheten enligt socialvårdslagen strykas från tillämpningsanvisningen för att undvika oklarheter och eftersom informationen är onödig.
Expertutlåtanden
Enligt 31 § i förvaltningslagen ska en myndighet se till att ett ärende utreds tillräckligt och på behörigt sätt och i detta syfte skaffa den information och den utredning som behövs för att ärendet ska kunna avgöras. Ett expertutlåtande, såsom ett läkarutlåtande, är inte alltid nödvändigt om det redan finns tillräcklig och uppdaterad information för att ärendet ska kunna avgöras. När läkarutlåtanden begärs ska klientens individuella situation beaktas.
Sammanfattning
Tillämpningsanvisningar kan endast komplettera lagar och förordningar och med dem får man inte begränsa socialvårdsklienters rätt till tjänster som tillhandahålls enligt lag och med beaktande av kraven på likabehandling av klienter. Begärandena om omprövning visar att den godkända tillämpningsanvisningen inte till alla delar uppfyller kraven enligt lagen om funktionshinderservice och annan lagstiftning. Formuleringar och meningsstrukturer som valts i tillämpningsanvisningen måste därför ändras så att de bättre motsvarar lydelsen av lagen om funktionshinderservice och kriterierna för att få tjänsten.
Det handlar inte bara om ändringar av teknisk karaktär. De brister som framförs i begärandena om omprövning riktar sig dock tydligt till enskilda punkter och enstaka formuleringar i anvisningen, inte hela dokumentets uppbyggnad eller grundläggande riktlinjer. Tillämpningsanvisningens allmänna mål, uppbyggnad och utgångspunkter är lagliga och ändamålsenliga. Därför är det administrativt motiverat och med tanke lagstiftningen tillräckligt att endast rätta till de punkter som innehåller extra begränsningar till de tjänster som tillhandahålls inom funktionshinderservicen.